Ett par väl valda ord om livet på savannen som ett rätt udda litet djur bland alla andra figurer.Till nyaste inläggenSmala elefanten i sin praktSenaste inläggen i RSS 2.0-format
Fredrik i sin prakt, på Café Opera 1998.
Namn
Fredrik Wicksell
Ålder
36 år
Boplats
Norra Botkyrka, Sthlm
Senast kommenterade inläggen
Om man inte plingar hamna...23/5 - 14:06
Hallå, elektroniska pryla...11/5 - 13:11
What the fuck!19/12 - 16:54
Vem attans är Smala Elefa...27/10 - 01:38
Mannen med hatt langar vi...8/7 - 14:18
Sök inlägg
Musik under namnet Mindfire

Här nedan finner man lite musik som jag gjort genom åren, då under mitt nätnamn Mindfire. Det är bara att ladda ner.

St. Valentine's Day
St. Valentine's Day [Video edit]

Tillbakalutad house
2:37 min

Expectations
Expectations [Fast beat edit]

Club/House
4:17 min

In The Arms Of Morpheus
In The Arms Of Morpheus

House
5:06 min

The Radar [Intro version]
The Radar [Intro version]

Dance/Club
0:36 min

Tiny House
Tiny House

House
0:30 min

Lördagen den 15/3, 2008 - 00:03
Tvångstankar på våning fyra
HöjdproblemLägenheten jag just flyttat in i ligger på våning fyra i ett höghus. Huset som sådant står sedan alldeles på toppen/sluttningen av en större ås, vilket gör att det är diverse källarvåningar på ena sidan utöver bottenvåningen.
Så på ena sidan av lägenheten är det fyra våningar upp, medan det på andra sidan är sex våningar upp. När det dessutom rätt snabbt bortom markplanet på den senare sidan sluttar neråt mot ett stort höghusområde upplevs det som att man är rätt mycket högre upp än avståndet ner till marken alldeles intill huset.
Det där med att man bor på fjärde våningen, som kontraktet säger, blir alltså klart missvisande på det mentala planet (och det faktiska planet beroende på vilken sida av huset man syftar på) när man tittar ut genom fönstret.

Problemet med det ovan är att jag inte vant mig vid denna höjd. Än skall tilläggas, för jag hoppas det går över inom kort. Just nu får jag då och då nån form av tvångstankar om att vilja hoppa ut genom något fönster eller via dörren (franskt fönster) placerad i vardagsrummet. Detta vore inte så besvärligt om det bara kom när man stod alldeles intill ett fönster och tittade ut, men när det som nu kommer även när jag är flera meter ifrån och inte ens tittar ut gör det mig lite bekymrad. Det är (nästan) så att jag måste hålla om något stort otympligt när det är som värst för att försvåra en eventuellt dum handling utifall att jag skulle tappa kontrollen av mina "friska" viljor. Läskigt!

Jag har egentligen inte haft några större problem med höga höjder, men det har kommit smygande mer och mer efter en händelse för något år sedan eller så. Då besökte jag en bekant som bor i en lägenhet vars läge påminner om denna lägenhetens, dvs på en bergssluttning. Jag var redan innan lite paniknervös på grund av resan dit och besöket som sådant då jag i det stadiet av min sjukdom inte var lika frisk som nu. När jag sedan tagit hissen upp till våning tio för att sedan tassa ut på en loftgång blev jag väldigt överraskad (negativt sett) av den upplevda höjden, enligt samma "synvilla" som ovan. Min högst personliga teori är nu att jag med tiden kopplat ihop lite av obehaget med hög höjd med det då större obehaget av panikångest, av helt andra orsaker, som jag just då kände. Att jag nu alltså får flashbacks till den här händelsen och känner panikkänslorna, mer än att bara känna lite allmänt obehag som de allra flesta känner vid höga höjder.
Hur detta dock får mig att tänka dumma tankar även när jag inte ens ser den höga höjden här i lägenheten kan jag inte förklara, men det ovan är i alla fall en liten utläggning om hur min "höjdrädsla" just nu ser ut.
Ett första steg att förhindra tankarna att komma lika ofta är att jag nu täckt för det franska fönstret så att jag inte kan se snett neråt, och få referenspunkter på marknivån nedanför sluttningen, i ögonvrån hela tiden.

Tips och dylikt om hur man kan jobba bort sådana här problem mottages gärna, och då speciellt från folk som gått igenom samma sak. Goda råd i sig, från annat folk alltså, tas givetvis emots och läses och utvärderas, hehe.
Kommentarer: 5 stycken.
Kategori: Fredrik i vardagen

Lämna en kommentar till inlägget du just har läst, förhoppningsvis.

Namn:

Kommentar:

Anti-spam: Den smala elefanten är inte tjock, den är såklart!
Kommentaren postad lördagen den 10/5, 2008 - 13:16
Spoike
Det enda tipset jag kan komma på med tanke på höjdskräck är att inte titta ner. Men det har mest att göra med svindel och inte med paniksyndrom.

Kommentaren postad lördagen den 10/5, 2008 - 19:45
Smala Elefanten
Det är i princip helt borta nu det jag tar upp i mitt inlägg. Nu är det mer det vanliga att det kan kännas högt just när man står vid ett fönster, eller på balkongen, och tittar ner. Det är lättare att hantera än att det känns jobbigt när man inte är det. Låter bakvänt, men så är det, hehe.

Kommentaren postad onsdagen den 15/10, 2008 - 13:00
Peter
KBT-terapi är nog det enda rätta. I det stora hela handlar det om att du ska våga utsätta dig för obehaget och stanna kvar tillräckligt länge för att känna att obehaget försvinner.

Kommentaren postad onsdagen den 15/10, 2008 - 13:09
Peter
/r Läste fler inlägg i din blogg nu och insåg at du nog redan har väldigt stor koll på KBT.

Kommentaren postad onsdagen den 15/10, 2008 - 13:12
Smala Elefanten
Jo precis, Peter. Jag vet om tekniken som sådan då jag bevandrat mig en del med den vad gäller att försöka bli kvitt min panikångest.
Nu har dock detta höjdproblem här hemma i det allra närmaste försvunnit helt som sagt, och detta utan någon speciell träning eller sådant så det kan nog avskrivas att skulle ha varit nån form av fobi i alla fall. Var nog mer bara en större ovana av att vistas under längre tid (bo) på hög höjd.