Ett par väl valda ord om livet på savannen som ett rätt udda litet djur bland alla andra figurer.Till nyaste inläggenSmala elefanten i sin praktSenaste inläggen i RSS 2.0-format
Fredrik i sin prakt, på Café Opera 1998.
Namn
Fredrik Wicksell
Ålder
36 år
Boplats
Norra Botkyrka, Sthlm
Senast kommenterade inläggen
Om man inte plingar hamna...23/5 - 14:06
Hallå, elektroniska pryla...11/5 - 13:11
What the fuck!19/12 - 16:54
Vem attans är Smala Elefa...27/10 - 01:38
Mannen med hatt langar vi...8/7 - 14:18
Sök inlägg
Musik under namnet Mindfire

Här nedan finner man lite musik som jag gjort genom åren, då under mitt nätnamn Mindfire. Det är bara att ladda ner.

St. Valentine's Day
St. Valentine's Day [Video edit]

Tillbakalutad house
2:37 min

Expectations
Expectations [Fast beat edit]

Club/House
4:17 min

In The Arms Of Morpheus
In The Arms Of Morpheus

House
5:06 min

The Radar [Intro version]
The Radar [Intro version]

Dance/Club
0:36 min

Tiny House
Tiny House

House
0:30 min

Måndagen den 19/10, 2009 - 13:56
Hallå, elektroniska prylar! Ser ni mig?
baranik omik admin
Kommentarer: 3 stycken.
Kategori: Fredrik i vardagen

Fredagen den 26/9, 2008 - 13:19
Jobbet på Coop Forum flyter på
För ett drygt år sedan berättade jag här om att jag tydligen jobbar på Coop Forum i Fittja eftersom det två gånger under en och samma shoppingrunda kom fram personer som trodde att jag jobbade där och därför ställde frågor om var man kunde hitta ditten och datten.

Nu har det hänt igen. Idag kom det fram en äldre dam som ville göra mig uppmärksam på att den utannonserade påläggsskinkan från Änglamark var slut borta i charkdisken. Så pass, tänkte jag. Men jag berättade då snällt att jag inte jobbar där, och hon kände sig nog rätt pinsam just då kan jag ana.
Återigen, likt tidigare, är det min blå cykeljacka som får folk att tro att jag jobbar där eftersom de riktiga anställda har liknande färg på sina skjortor.
Kommentarer: 2 stycken.

Måndagen den 22/9, 2008 - 20:05
Smala Elefanten som julstjärna
LjuselefantUnder ett par dagar har jag jobbat med att göra en alternativ julstjärna inför den stundande julen (faan vad tiden går fort).

Då jag bor så att jag har utsikt över Hallunda Centrum, och tvärtom, så tänkte jag att det vore lite kul med något större som skulle kunna beskådas av folk där nere en 100 meter bort. Men eftersom var och varannan lär ha just dessa klassiska julstjärnor när det är dags så lär en sådan dränkas i mängden, även om den är större än de allra flesta runtomkring. Här behövdes något annat.
Efter kort tankeverksamhet kom jag fram till att det således bör vara min logotyp Smala Elefanten som bör göras synlig och lysande. Sagt och gjort! Här nedan kan du läsa hur det gjordes.

En 3 meter lång ljusslinga inhandlades för billig peng på Rusta. Logotypen skrevs ut i mindre bitar på papper och sattes sedan ihop till en mall. Denna nyttjades för att klippa ut en stadigare figur i wellpapp. Figuren är drygt 60 cm hög.

Till en början gjorde jag så att jag fäste ljusslingan runt wellpappfiguren med hjälp av tunn metalltråd. Detta blev dugligt, men inte speciellt snyggt. Det skulle nog se bra ut på långt håll, men här hemma på andra sidan figuren vill man ju även att det ska se bra ut också, vilket det inte gör med en stor wellpappgrej som skymmer hela fönstret och massa metalltrådståtar överallt.

Försök två var att utifrån detta med metalltråden på wellpapp böja till, av två lager montageband inhandlat på Biltema, en exakt likadan form som insidan (slingan gick inte att böja exakt som logotypen) och sedan fästa denna metallform där genom att surra björntråd längs med hela vägen. Detta gick inget vidare, i alla fall inte samtidigt som det hela delvis satt fast i wellpappen för att behålla fomen. Så jag tog loss wellpappen helt igen och rätade ut slingan, för att i ett helt rakt läge surra fast med björntråd. Det såg riktigt lovande ut till en början, men blev rätt mycket pannkaka när jag väl började böja till detta till sin rätta form. Pannkaka blev det eftersom tråden gick av här och var när spänningarna i vissa svängar blev för stora.

Det slutliga försöket var att från detta rätt misslyckade försök med björntråd, där jag trots allt hade formen något sånär rätt, istället gå på med vanlig transparent tejp med lagom stora mellanrum. Många många varv blev det på rätt många ställen. Typ en hel rulle, hehe. För att sedan staga upp det hela än mer, då dubbelt montageband trots allt blir rätt sladdrigt i detta format, så satte jag dubbla bitar av detta montageband på strategiska områden. Under det senare skedet, och även under tejpsurrandet, var det trots allt väldigt bra att ha wellpappfiguren som mall, så det jobbet var inte helt i onödan. Dock kunde jag helt ha skippat det här med björntråd och metalltråd.

Totalkostnad för det hela går på drygt 100 kr. Det var betydligt mindre än jag hade räknat med när jag först fick denna idé.
Kommentarer: Bli först!

Söndagen den 8/6, 2008 - 11:59
När saker får ett namn
Min panikångest grundar sig helt och hållet på min skräck för att må illa och spy.
Inte för att jag trodde att jag var helt ensam om att ha en sådan skräck, men jag hade inte räknat med att det faktiskt fanns ett namn för det. Fram till att jag läste en artikel i Aftonbladet idag vill säga. Det kallas tydligen emetofobi. Där ser man.
Kommentarer: Bli först!
Kategori: Fredrik i vardagen

Torsdagen den 3/4, 2008 - 10:56
Restskatt
3000 kr i restskatt. Tack för det Skatteverket!
Kommentarer: 2 stycken.
Kategori: Fredrik i vardagen

Lördagen den 15/3, 2008 - 00:03
Tvångstankar på våning fyra
HöjdproblemLägenheten jag just flyttat in i ligger på våning fyra i ett höghus. Huset som sådant står sedan alldeles på toppen/sluttningen av en större ås, vilket gör att det är diverse källarvåningar på ena sidan utöver bottenvåningen.
Så på ena sidan av lägenheten är det fyra våningar upp, medan det på andra sidan är sex våningar upp. När det dessutom rätt snabbt bortom markplanet på den senare sidan sluttar neråt mot ett stort höghusområde upplevs det som att man är rätt mycket högre upp än avståndet ner till marken alldeles intill huset.
Det där med att man bor på fjärde våningen, som kontraktet säger, blir alltså klart missvisande på det mentala planet (och det faktiska planet beroende på vilken sida av huset man syftar på) när man tittar ut genom fönstret.

Problemet med det ovan är att jag inte vant mig vid denna höjd. Än skall tilläggas, för jag hoppas det går över inom kort. Just nu får jag då och då nån form av tvångstankar om att vilja hoppa ut genom något fönster eller via dörren (franskt fönster) placerad i vardagsrummet. Detta vore inte så besvärligt om det bara kom när man stod alldeles intill ett fönster och tittade ut, men när det som nu kommer även när jag är flera meter ifrån och inte ens tittar ut gör det mig lite bekymrad. Det är (nästan) så att jag måste hålla om något stort otympligt när det är som värst för att försvåra en eventuellt dum handling utifall att jag skulle tappa kontrollen av mina "friska" viljor. Läskigt!

Jag har egentligen inte haft några större problem med höga höjder, men det har kommit smygande mer och mer efter en händelse för något år sedan eller så. Då besökte jag en bekant som bor i en lägenhet vars läge påminner om denna lägenhetens, dvs på en bergssluttning. Jag var redan innan lite paniknervös på grund av resan dit och besöket som sådant då jag i det stadiet av min sjukdom inte var lika frisk som nu. När jag sedan tagit hissen upp till våning tio för att sedan tassa ut på en loftgång blev jag väldigt överraskad (negativt sett) av den upplevda höjden, enligt samma "synvilla" som ovan. Min högst personliga teori är nu att jag med tiden kopplat ihop lite av obehaget med hög höjd med det då större obehaget av panikångest, av helt andra orsaker, som jag just då kände. Att jag nu alltså får flashbacks till den här händelsen och känner panikkänslorna, mer än att bara känna lite allmänt obehag som de allra flesta känner vid höga höjder.
Hur detta dock får mig att tänka dumma tankar även när jag inte ens ser den höga höjden här i lägenheten kan jag inte förklara, men det ovan är i alla fall en liten utläggning om hur min "höjdrädsla" just nu ser ut.
Ett första steg att förhindra tankarna att komma lika ofta är att jag nu täckt för det franska fönstret så att jag inte kan se snett neråt, och få referenspunkter på marknivån nedanför sluttningen, i ögonvrån hela tiden.

Tips och dylikt om hur man kan jobba bort sådana här problem mottages gärna, och då speciellt från folk som gått igenom samma sak. Goda råd i sig, från annat folk alltså, tas givetvis emots och läses och utvärderas, hehe.
Kommentarer: 5 stycken.
Kategori: Fredrik i vardagen

Torsdagen den 13/3, 2008 - 15:17
Flytten är i hamn!
Nu har jag då äntligen flyttat in. Givetvis finns det massor av småprylar och sådant kvar hos mor och far, men nu bor jag i alla fall här permanent i och med att digital-tv och bredband och alla andra tekniska apparater har flyttats hit.

Det är nu de kommande veckorna och månaderna man kommer att inse vad det är för grejer, stora som små, som man saknar för att lättare klara av sin vardag. Blir nog ett gäng resor till IKEA innan sommaren ens börjar göra sig gällande. Var där senast idag faktiskt, och då hittade vi trots allt inte allt vi sökte.
Kommentarer: Bli först!
Kategori: Fredrik i vardagen

Torsdagen den 10/1, 2008 - 20:53
Elefanten skall byta boplats
Nu är det snart dags att flytta här i det verkliga livet. I det overkliga är det fortfarande savannen som gäller. Ny boplats för mig skall bli uppe på Eriksbergsåsen alldeles vid Hallunda Centrum, där jag via SKB fått tag på en gigantisk 3:a på fjärde våningen.
Själva flytten kommer att ske alldeles i början på mars. Har redan börjat planera hur jag skall möblera allting, och givetvis även börjat titta på vad jag behöver köpa nytt.
Lite spännande att flytta till något eget för första gången, så här sent i livet, men inte mycket jag kunnat göra åt den saken innan då jag varit så sjuk när det varit som värst med paniksyndromet.

Just idag var jag riktigt duktig vad gäller min panikträning förresten, då jag åkte bil fram och tillbaka till Bromma för att skriva på kontraktet. Vi tog vägen över Ekerö istället för motorväg, så det blev 20 minuter bilfärja totalt också. Det var rätt jobbigt på vägen dit med okänd väg och uppskattning hur lång tid det skulle ta, men hem gick det strålande enkelt. Det brukar vara så.
Kommentarer: Bara en enda.
Kategori: Fredrik i vardagen

Onsdagen den 7/11, 2007 - 22:02
Radiostjärna - igen
Redan 1989 var jag med i radio för första gången. Då var jag 12 år och var en av tre som fick representera klassen/skolan i kvalomgångarna till "Vi i Femman". Det enda jag minns i form av frågor och svar var att jag gjorde bort mig genom att svara mjälar till frågan om vad fiskens andningsorgan heter. Starkt jobbat, Fredrik!
Matchen förlorades utan spänning, men vi anade något fuffens när det faktiskt var så att läraren från motståndarskolan hade skrivit frågorna. Var höll Janne Josefsson hus när vi som mest behövde honom?

Nu 18 år senare var det dags att återigen låta sina stämband alstra lite vågor för lyssnare långt bort, dvs vara med i radio. Programmet "Studio Ett" i P1 i Sveriges Radio var skådeplatsen denna gång. Nu kanske några väl bevandrade undrar hur en sådan som jag kan få vara med i ett så pass seriöst program i en seriös radiokanal. Det ska jag nu berätta faktiskt.
Redaktionen med Karin Wickström hade läst om mig i den TCO-artikel, som jag tidigare berättat om, rörande min panikångest. De skulle ha ett inslag i en kommande sändning där det skulle diskuteras lite om att fler och fler unga förtidspensioneras, men att det trots allt finns folk som delvis kommit tillbaka. Och det är där jag kommer in i bilden, då de tyckte att jag skulle passa bra som gäst för just en sådan person. Sagt och gjort.

Problemet var ju dock sådant att jag inte kunde ta mig in till någon radiostudio. Jag fick då vid första samtalet i måndags med Karin Wickström uppfattningen att någon tekniker skulle över till mig, och sedan skulle jag vara med på "länk". Vid nästa samtal dagen efter så framkom det lite mer vilka som skulle vara med i programmet som gäster, bland annat socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson. Jag frågades då om det var okej att hon, plus gäster, alla kom över till mig och att de skulle sända direkt härifrån. Oj, en minister hem till mig. Jo men det gick väl bra svarade jag. Nu krävdes det dock en hel del mer städande av rummet (och huset) än jag först tänkt mig om det bara kommit över en tekniker.

16:10 skulle det börjas sändas direkt här hemma, och mindre än halvtimmen innan var det bara en gäst här hemma som hade kommit lite tidigt. Var höll folk hus egentligen?
Sedan kort efter så började folk trilla in: programledaren (Karin Wickström själv), ministern med sin pressekreterare, producenten och sändteknikern. Som mest var det sju personer, utöver mig själv och mor och far, här hemma. Betydligt fler än jag först väntat mig, och även efter det andra samtalet, men det gick bra. Jag behöll fokus på att det lilla obehag jag kände var helt naturlig nervositet för något ovanligt, och inte något som hör till min panik. Dock blev jag väldigt nervös precis i början av sändning och när jag först ska till att prata direkt ut i etern, vilket man klart kan höra även om man inte känner mig skulle jag tro.
Hur det hela faktiskt förlöpte och vad som sas väl under sändning är det nog klart enklare om ni lyssnar på själva via länken här nedan.

http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_studioett_071107070021.mp3
(Cirka 10 minuter in i klippet börjar inslaget jag är med i, och håller sedan på i 25 minuter ungefär)
Kommentarer: Bli först!
Kategori: Fredrik i vardagen

Fredagen den 5/10, 2007 - 19:18
Tävlingsinstinkt är inte hälsosamt
Idag tog jag mig en cykeltur på lite drygt 70 minuter för att kolla upp hur lång tid det tog att ta sig halva sträckan, dvs punkten där jag vände och cyklade samma väg hem igen. 35 minuter tänker ni kanske då raskt och funderar på varför jag var tvungen att ge mig ut och cykla för att komma fram till det. Grejen är dock sådan att jag inte visste att det skulle ta dessa 70 minuter innan jag gav mig ut, och därav syftet med hela cyklingen.

Via ett par äldre inlägg kan man konstatera att jag inte är i någon bra konditionsform just nu, vilket även jag själv är högst medveten om. Därför skulle jag inte ut och cykla som om det vore någon träning, utan mer hålla ett behagligt tempo utan att det på något vis skulle vara söndagscykling med picknickkorg och fluktande på naturen där man rullar fram. Så pass okänd är inte vägen att det blir så skoj med sådant.

Resan ut till min vändpunkt gick rätt skapligt, även om man rätt snabbt återigen insåg formen på konditionen som rätt usel. Det är rätt mycket uppför och nerför på denna vägsträcka, och det började kännas lite i benen när jag vände hemåt.
Efter en kort stund nådde jag foten på den allra tuffaste uppförsbacken på hemvägen, efter att ha svängt in från en annan gata. Och "lämpligt" nog så cyklar det en dam ett tjugotal meter framför mig. Det är nu det ohälsosamma börjar. För visst faan måste hjärnan nu börja meddela övriga kroppsdelar att öka farten och köra ikapp och förbi denne cyklist. Visa vem det är som verkar ha koll på konditionen och hur lätt backen är helt enkelt. Nu är det tävling och inte någon jävla fisresa hemåt igen. Snabbt är jag förbi damen, men...
Gah! Backen var ju tokigt mycket jobbigare än jag räknade med, och jag kan ju inte helt slå av på takten och lägga mig och dö nu när jag kört ikapp och förbi så lätt. Hur skulle det se ut liksom? Bara bita i det sura äpplet och fortsätta uppför. Tar backen aldrig slut?
Efter mycket om och men är jag uppe, men klart mycket tröttare och sliten än jag planerat att vara efter denna cykeltur. Så nu sitter jag här och är rätt seg i hela kroppen och trött i benen speciellt, allt på grund av att man ska tävla hela tiden. Grrr.
Kommentarer: Bara en enda.
Kategorier: Fredrik i vardagen, Sport

Fredagen den 31/8, 2007 - 23:24
Jag jobbar tydligen på Coop Forum i Fittja
Jag har ju helt glömt bort att berätta om en klart besynnerlig händelse igår när jag, mor och far besökte Coop Forum för vår vanliga veckohandel.

Vid frukt- och grönsaksområdet kommer det fram en dam på 50+ och frågar om jag jobbar där, på Coop Forum alltså. Nej, svarar jag då snällt och blir lite förbryllad över varför hon trodde det. Jag var klädd i svarta byxor och min lite tjockare blå långärmade cykeljacka och kepsen på mig, och bar inte omkring på något. En liten stund senare får jag syn på en snubbe som faktiskt jobbar där som var klädd i svarta byxor, en ljusblå kortärmad tröja som inte alls liknade min jacka. Dessutom ingen privat huvudbonad så som en keps. Men okej, man kanske kunde ta fel i all hast.

Några minuter senare vid området för matbröd och fikabröd smyger det upp en dam på 40+ bakom mig, och när jag vänder mig om frågar hon om jag vet var man nu hittar citronessans (eller något liknande) i det lite stökiga varuhuset på grund av ombyggnad. När jag förklarar att jag inte har en susning, ursäktar hon sig med att hon trodde att jag jobbade där.

Undra om man kan skicka löneanspråk till Coop Sverige och tassa runt där sedan en gång i veckan och vara behjälplig när någon ser ut att vara frågande.
Kommentarer: 4 stycken.

Fredagen den 24/8, 2007 - 10:04
Artikeln i TCO-tidningen online
Nu är tidningen tryckt och artikeln går att läsa på nätet.
Det jag pratar om är det jag tog upp för nån vecka sedan om plåtning inför reportage.

Artikeln i nätversionen av TCO-tidningen
Där kommer man direkt till själva artikeln, som dock inte innehåller någon av bilderna som togs på mig. Vill man se den som det blev så klickar man på "TCO-TIDNINGEN" överst så man kommer till framsidan. Där sitter jag på min säng och ser, som jag brukar när det är tid för foto, lite butter ut, haha. Risken är dock att just denna framsida/bild inte kommer att finnas kvar när nästa nummer av tidningen kommer. Däremot lär väl själva artikellänken funka, förhoppningsvis. Om inte så får ni höra av er.
Kommentarer: Bli först!
Kategori: Fredrik i vardagen

Tisdagen den 14/8, 2007 - 18:16
Plåtad inför reportage i TCO-tidning
Imorse kom det hit en fotograf för att plåta mig för ett kommande reportage/intervju i TCO:s tidning rörande mina psykiska problem i form av paniksyndrom. Nu är det inte jag som sådan som är det intressanta, utan hur de olika samhällsmekanismerna tar hand om folk med liknande problem som mig. Vilken vård finns? Hur utnyttjas den? Informeras man ordentligt eller måste man själv söka bra hjälp? Vad kan bli bättre? osv osv.

Den som ligger bakom allt detta, och som också varit här och intervjuat redan, är en bekant från idrottsklubben jag mer administrativt fortfarande är medlem i. Han heter Sverker Tirén och jobbar just på TCO-tidningen och skriver då och då även för andra tidningar, så han kan nog vara känd för ett par.
Denne Sverker var också den som lyckades få Försäkringskassan att sätta lite fart när jag hade problem under flera års tid att få igång sjukersättning/aktivitetsstöd i början när jag blev sjuk. När han ringde dem, i egenskap av journalist med mycket god insyn i problematiken från min sida, och "hotade" med att skriva ett reportage om det hela, ja då löste det sig efter nån vecka eller så och en hel del slantar trillade in retroaktivt.

Imorgon ska jag få läsa ett första utkast av det som är tänkt att gå till tryckeriet, utifall att det är något som blivit knasigt och som eventuellt missförståtts. Så jag sitter här nu och är lite ivrig att få läsa vad det är som skrivits. Givetvis sitter jag också och undrar hur bra dagens bilder blev. Det senare är på sätt och vis nästan värre, för där går det trots allt inte lika lätt att korrigera felaktigheter.
Kommentarer: Bli först!
Kategori: Fredrik i vardagen

Tisdagen den 31/7, 2007 - 23:29
Hur man frivilligt fixar sig blåsor under fötterna
Förra tisdagen gjorde jag comeback vad gäller orienteringslöpning genom att åka ut på den så kallade Sommarserien och ta en kortare bana. Det hela gick rätt bra, bortsett en smidig miss som innebar att jag kom till kontroll 8 istället för kontroll 5, men det hela slutade i alla fall med att jag fick en blåsa under vänsterfoten alldeles vid den där rätt stora "trampdynan", som om jag vore en hund, strax nedanför stortån. Då löste jag det obekväma problemet genom att ta hål på den och tappa ut vätskan och sedan sätta ett plåster över.

Det tog dock nästan en hel vecka innan det kändes som om man skulle kunna springa igen utan att det skulle smärta lite. Och det var det som skulle ske idag under den sena eftermiddagen då det återigen var dags för Sommarserien. Min plan för att förebygga att det skulle bli en ny blåsa av det som var kvar var att sätta lite läkartejp (eller vad det heter) över området.
Det hela gick inte så speciellt bra, vare sig orienterandet eller att undvika att få en blåsa. En gigantisk miss redan till andra kontrollen gjorde att jag fick stryk av min far som tog samma bana. Förra veckan vann jag. Och nu sitter jag här med en blåsa som svider lite under foten igen och skriver detta. Varför utsätter man sig för detta frivilligt egentligen?
Kommentarer: Bli först!

Onsdagen den 18/7, 2007 - 12:10
Vinnare av Apocalypto-DVD
Andrev Bergström på Aftonbladet har en filmblogg där han då och då fixar små tävlingar där man kan vinna DVD-filmer. Nu senast hade han en tävling där man skulle tala om varför Mel Gibson var ett geni, och då ha chansen att vinna just Mel Gibsons film Apocalypto.

Ett tu tre tog jag chansen, och några dagar senare möttes jag av detta besked i ett inlägg på denna sida:
"Du har vunnit Apocalypto-dvd:n. Mejla mig din hemadress så att jag kan skicka filmen. mvh /Andrev Bergström, Filmbloggen"

Tackar tackar, Andrev!
Kommentarer: Bli först!
Kategorier: Film, Fredrik i vardagen