Ett par väl valda ord om livet på savannen som ett rätt udda litet djur bland alla andra figurer.Till nyaste inläggenSmala elefanten i sin praktSenaste inläggen i RSS 2.0-format
Fredrik i sin prakt, på Café Opera 1998.
Namn
Fredrik Wicksell
Ålder
36 år
Boplats
Norra Botkyrka, Sthlm
Senast kommenterade inläggen
Om man inte plingar hamna...23/5 - 14:06
Hallå, elektroniska pryla...11/5 - 13:11
What the fuck!19/12 - 16:54
Vem attans är Smala Elefa...27/10 - 01:38
Mannen med hatt langar vi...8/7 - 14:18
Sök inlägg
Musik under namnet Mindfire

Här nedan finner man lite musik som jag gjort genom åren, då under mitt nätnamn Mindfire. Det är bara att ladda ner.

St. Valentine's Day
St. Valentine's Day [Video edit]

Tillbakalutad house
2:37 min

Expectations
Expectations [Fast beat edit]

Club/House
4:17 min

In The Arms Of Morpheus
In The Arms Of Morpheus

House
5:06 min

The Radar [Intro version]
The Radar [Intro version]

Dance/Club
0:36 min

Tiny House
Tiny House

House
0:30 min

Måndagen den 29/9, 2008 - 13:24
Domarmissnöjet är fantasilöst
Tycker det är väldigt komiskt och fascinerande att svenska hejarklackar inom diverse lagsporter har så otroligt dålig fantasi vad gäller ramsor som syftar till att visa sitt missnöje över domarens insats. Man är jättebra på att hitta på nya fyndiga nidramsor om andra lag och diverse spelare man inte gillar, men när det kommer till domaren verkar man stå fast i gamla hjulspår.

Den urgamla ramsan "Skandal! Skandal! En domarskandal!" som unisont börjar tjoas när det egna laget känns väl förfördelat av domaren i en nyss uppkommen situation är i princip det enda man kommit fram till under hela mitt liv så här långt. Mycket tyder på att den ramsan även fanns redan innan 1977, dvs då jag föddes, och att det alltså inte är något som man kommit fram till ens "nyligen".

När den ramsan ovanför går igång sitter jag numer och flinar åt bristen på fantasi, även om det är mitt eget lags supportrar som tar till den. Skärpning, supportrar!
Kommentarer: Bli först!
Kategorier: Sport, Ishockey, Fotboll

Fredagen den 5/10, 2007 - 19:18
Tävlingsinstinkt är inte hälsosamt
Idag tog jag mig en cykeltur på lite drygt 70 minuter för att kolla upp hur lång tid det tog att ta sig halva sträckan, dvs punkten där jag vände och cyklade samma väg hem igen. 35 minuter tänker ni kanske då raskt och funderar på varför jag var tvungen att ge mig ut och cykla för att komma fram till det. Grejen är dock sådan att jag inte visste att det skulle ta dessa 70 minuter innan jag gav mig ut, och därav syftet med hela cyklingen.

Via ett par äldre inlägg kan man konstatera att jag inte är i någon bra konditionsform just nu, vilket även jag själv är högst medveten om. Därför skulle jag inte ut och cykla som om det vore någon träning, utan mer hålla ett behagligt tempo utan att det på något vis skulle vara söndagscykling med picknickkorg och fluktande på naturen där man rullar fram. Så pass okänd är inte vägen att det blir så skoj med sådant.

Resan ut till min vändpunkt gick rätt skapligt, även om man rätt snabbt återigen insåg formen på konditionen som rätt usel. Det är rätt mycket uppför och nerför på denna vägsträcka, och det började kännas lite i benen när jag vände hemåt.
Efter en kort stund nådde jag foten på den allra tuffaste uppförsbacken på hemvägen, efter att ha svängt in från en annan gata. Och "lämpligt" nog så cyklar det en dam ett tjugotal meter framför mig. Det är nu det ohälsosamma börjar. För visst faan måste hjärnan nu börja meddela övriga kroppsdelar att öka farten och köra ikapp och förbi denne cyklist. Visa vem det är som verkar ha koll på konditionen och hur lätt backen är helt enkelt. Nu är det tävling och inte någon jävla fisresa hemåt igen. Snabbt är jag förbi damen, men...
Gah! Backen var ju tokigt mycket jobbigare än jag räknade med, och jag kan ju inte helt slå av på takten och lägga mig och dö nu när jag kört ikapp och förbi så lätt. Hur skulle det se ut liksom? Bara bita i det sura äpplet och fortsätta uppför. Tar backen aldrig slut?
Efter mycket om och men är jag uppe, men klart mycket tröttare och sliten än jag planerat att vara efter denna cykeltur. Så nu sitter jag här och är rätt seg i hela kroppen och trött i benen speciellt, allt på grund av att man ska tävla hela tiden. Grrr.
Kommentarer: Bara en enda.
Kategorier: Fredrik i vardagen, Sport

Lördagen den 4/8, 2007 - 15:49
Villrådiga golfbesökare hos Expressen
På dagens bussresa hem från Fittja fann jag Expressens sportbilaga, och i denna fann jag omgående detta som jag givetvis direkt rev ur och tog med mig hem.

Verkar vara en del, närmare bestämt 9 procent för att vara mer exakt, av besökarna på expressen.se med ett visst mått av golfintresse som lider av någon form av beslutsångest.
Hur ska man annars förklara att den totala procentsatsen av rösterna blir hela 109 %.

Något feltryck på en tangent, t.ex ett tiotal för mycket, kan man inte heller förklara det med, då det ju i så fall bara blir 99 % och är minst lika svårförklarligt om det nu enbart var ja eller nej som svarsalternativ.
Kommentarer: 2 stycken.
Kategorier: Humor, Sport

Tisdagen den 31/7, 2007 - 23:29
Hur man frivilligt fixar sig blåsor under fötterna
Förra tisdagen gjorde jag comeback vad gäller orienteringslöpning genom att åka ut på den så kallade Sommarserien och ta en kortare bana. Det hela gick rätt bra, bortsett en smidig miss som innebar att jag kom till kontroll 8 istället för kontroll 5, men det hela slutade i alla fall med att jag fick en blåsa under vänsterfoten alldeles vid den där rätt stora "trampdynan", som om jag vore en hund, strax nedanför stortån. Då löste jag det obekväma problemet genom att ta hål på den och tappa ut vätskan och sedan sätta ett plåster över.

Det tog dock nästan en hel vecka innan det kändes som om man skulle kunna springa igen utan att det skulle smärta lite. Och det var det som skulle ske idag under den sena eftermiddagen då det återigen var dags för Sommarserien. Min plan för att förebygga att det skulle bli en ny blåsa av det som var kvar var att sätta lite läkartejp (eller vad det heter) över området.
Det hela gick inte så speciellt bra, vare sig orienterandet eller att undvika att få en blåsa. En gigantisk miss redan till andra kontrollen gjorde att jag fick stryk av min far som tog samma bana. Förra veckan vann jag. Och nu sitter jag här med en blåsa som svider lite under foten igen och skriver detta. Varför utsätter man sig för detta frivilligt egentligen?
Kommentarer: Bli först!

Måndagen den 18/6, 2007 - 10:59
Valla skidor
Valla skidor
Kommentarer: Bli först!
Kategorier: Tecknad humor, Språk, Sport

Tisdagen den 22/5, 2007 - 21:36
Att börja om på noll
Idag gjorde jag min första joggingrunda efter massor av års uppehåll. Det blev 18 minuter (ca 2,5 km) av sammanhängande lätt jogg. Med lätt syftar jag på farten och inte ansträngningen, för nog var det bra jobbigt för mina lungor och till viss mån även benen. Pinsamt usel form jag är i just nu.

Anledningen till mitt ryck att börja träna lite igen är att det är bra för mig och min panikångest. Det är bra träning för att lättare hålla isär känslor och tankar som verkligen har med paniken att göra med sådant som faktiskt beror på fysisk ansträngning eller vad det nu kan vara.
Det är lätt hänt annars att man tolkar just hög andning på grund av ansträngning som paniksymptom och sedan triggas igång in i de dåliga tankebanorna.
Sedan att jag i sig mår bra av lite löpträning är en positiv bit, och gör så att man kan tänka sig göra lite comeback inom orienteringen igen.
Det är betydligt roligare om man i alla fall är så pass tränad att man orkar runt en bana utan att känna liemannen flåsande i nacken vid varje kontroll och efter målgång.

Tanken är att jag nu ska försöka jogga lite ungefär varannan dag, för att så småningom mer kunna springa när kroppen känns tryggare och inte svarar med varningslampor. När det senare stadiet infinner sig ska det bli lite mer längre rundor och mäta sig mot lite tider på rundor man sprang förr.
Kommentarer: Bli först!

Söndagen den 1/4, 2007 - 15:32
Simsportens världsrekord är för övervärderade
När man tittar på tv eller läser om alla dessa överdrivet många olika mästerskap inom simningen så sätts det i regel minst ett världsrekord varje gång. utöver det så sätts det otaliga världsrekord mellan dessa mästerskap också, och många gånger inom samma distans.

Inte sällan får man höra en kommentator som Staffan Lindeborg säga i stil med: "[namn på simmare] sätter ett nytt fantastiskt världsrekord!".
Men är de så speciellt fantastiska? Jag hävdar att dessa i de allra flesta fall är långt ifrån nära den gräns där man kan börja fundera på om människokroppen kan bli så mycket bättre.
Vad bygger jag ovanstående påstående på lär ni nog undra nu.

Inom t.ex. friidrotten sätts det där ytterst sällan några världsrekord, om man bortser från relativt nya grenar på programmet så som damernas stavhopp. Det går ofta flera år mellan världsrekorden inom en och samma gren som varit med länge. Det är ett tydligt tecken på att det mer och mer närmar sig människokroppens maximum i nuläget, dvs att utövarna är ikapp evolutionen. Med tiden utvecklas människan, och det leder troligtvis till att det kommer fram snabbare och starkare kroppar som återigen kan flytta fram gränserna lite. Men för stunden har max snart inträffat inom friidrotten generellt sett.
Inom nyare grenar, som damernas stavhopp, sätts det rekord stup i ett (precis som inom simningen) i takt med att tekniken och styrkan tränas in för det nya för fler och fler damer, och att det lärs ut redan i tidig ålder nu. I början var det många med gymnastik som bakgrund som dominerade, medan det nu mer är specialiserat. Fler och fler som behärskar det leder till mer utveckling och konkurrens och nya rekord sätts raskt i början. Sedan stabiliserar det sig och rekorden kommer mer sällan.

Vad har då detta med friidrotten med simningen att göra, och varför kan man påstå att simningen inte har nått den där stabiliseringen mot mer kroppsligt maximala rekordnivåer?
Svaret är att simningen saknar specialister.
Inom friidrotten är det ytterst få som håller på med mer än en gren. Bortsett från mångkamp så är det sällan mer än 1 extragren för dessa fåtal som håller på med något utöver sin specialgren. Anledningen till detta fåtal är att grenarna är så pass olika, samt att de allra bästa inom varje gren är så pass bra att man helt enkelt inte har råd att ägna sig åt flera grenar själv om man vill ligga i topp.
Inom simningen är det mer regel än undantag att de stora stjärnorna och skiktet precis under sysslar med flera olika simsätt och distanser, inom ett och samma mästerskap eller tävlingshelg. Hur kan de göra det och ändå vara med i toppen? Jo, eftersom alla andra talanger och stjärnor gör samma sak går det jämnt upp så att säga. Alla dessa är lika trötta och utslitna vid sista finalerna. Dessutom är simsätten rätt likvärdiga, vilket gör att man med sin grundtränade kondition kan vara rätt bra med i ett simsätt man inte har som sitt bästa eller ens tränat på väldigt länge. När alla resonerar så ser alla chansen att ta hem många medaljer istället för att med nästan säkerhet bärga hem en enda sådan på en fantastisk tid som kan stå sig i många många år (om övriga fortsätter att vara halvbra på mycket).
Här kan man återigen jämföra med friidrottens mångkamp. Inget ont om att dessa inte är bra idrottare, men det är trots allt en rätt bra bit kvar upp till specialisternas rekord i de olika grenarna. Det är bara ett fåtal mångkampare som kan matcha specialisterna i en eller ett par grenar, och detta sett över hela historien.

Simningens världsrekord skulle nå betydligt mer fantastiska nivåer om det kom fram specialister som lade ner hela sin träning på ett enda simsätt och en enda distans. Lägga all sin kraft på ett finallopp. Det är faktiskt ytterst sällan man ser simmare som är helt utpumpade efter målgång och nästan håller på att drunkna. Det undermedvetna ligger troligtvis där och påminner om att det kommer fler försökspass, semis och finaler i andra simsätt och distanser senare under veckan som man måste behålla lite krafter till.

Tidigare idag badade Michael Phelps hem ett världsrekord på 4x100 meter medley (alla simsätt 100 m var) under VM i Australien genom att krossa sitt gamla med två sekunder. Detta trots att han tidigare under
veckan redan plockat hem ett antal individuella guld på "fantastiska"
tider. Rent teoretiskt borde han idag varit rätt sliten efter en sådan vecka, vilket borgar för att han säkert kan sänka rekordet ett par sekunder till med en helt pigg kropp och än mer specialträning enbart för den distansen. Det tidigare rekordet, som då på sin tid (inte länge sedan) ansågs fantastiskt, måste med andra ord ha varit jävligt uselt med fakta i hand. Och troligtvis är det nysatta rekordet rätt uselt det med hävdar jag.
Kommentarer: Bli först!
Kategori: Sport

Söndagen den 17/9, 2006 - 15:11
Konsten att hålla nollan i varje hockeymatch
Om man håller nollan i varje match kan man, hur uselt man än spelar framåt, aldrig förlora en hockeymatch. Många lag satsar därför mycket tid och pengar på att ha ett bra försvarspel och en skicklig målvakt.

Men varför inte då istället se till att det blir i princip helt omöjligt för motståndarna att göra mål, och sedan satsa allt på ett anfallsspel av sällan skådat slag?
Det borde kunna gå utan att lägga ner hutlösa summor på inköp av skickliga backar och massa specialinriktad försvarsträning.

Ju större målvakt man har, desto mindre och färre luckor finns det för motståndarna att sikta på för att göra mål. Det bästa vore väl då att ha en målvakt som faktiskt täcker precis hela målet, utan tillstymmelse till luckor någonstans. Man skulle kunna sätta denna målis på isen och sedan kan motståndarna försöka göra mål bäst de vill, helt förgäves. Snacka om att denna målis skulle få seriens bästa räddningsprocent och flest antal nollor i rad.

Vad jag läst mig till finns det faktiskt ingen begränsning för hur stor en målvakt får vara. Reglerna gäller storleken på skydden. Man skulle då kunna sätta reglementsenliga sådana på en snubbe som på bilden ovan (den snubben är dock inte den största man kan tänka sig) för att skydda vitala delar på kroppen, sedan skulle allt kroppsfett funka som ett slags skydd, dels för honom själv och sedan då för att förhindra pucken att kunna gå in. En hockeymålis har faktiskt inget med spelet att göra som regelmässigt kräver att man måste kunna vara rörlig etc, så han kan sitta där lugnt på isen i 3x20 minuter och se sina lagkamrater satsa allt framåt och vinna varje match.
Kommentarer: Bli först!
Kategorier: Ishockey, Sport

Söndagen den 6/8, 2006 - 20:59
Handboll
HandbollFörsökte mig först på en fotboll, som också följer samma sorts ordvitstanke.
Fast de fötter jag ritade såg rätt kassler ut så jag gjorde ett försök med händer, och det blev lite bättre tror jag.













Kommentarer: Bli först!
Kategorier: Tecknad humor, Språk, Sport

Söndagen den 6/8, 2006 - 19:44
Språkliga felval: Del 3
Nästa del i ämnet språkliga felval nu. Ett språkligt felval är i detta sammanhang att man använder fel ord/fras i en situation så att man som åhörare/läsare lätt kan missförstå. Eller helt enkelt bara är fel.

Bana och plan

Återigen är det just inom sportens värld jag hittat de tydligaste exemplen där dessa ord används fel. I princip var och varannan kommentator och ledare/spelare inom fotbollen pratar om bana för att beskriva spelet, när det faktiskt är på en fotbollsplan de spelar på. Anledningen till att det heter fotbollsplan och inte fotbollsbana är att alla spelare på plan får röra sig bäst de vill över hela plan.

En bana definieras som en förutsägbar riktning för någots förflyttande. Om alla fotbollsspelare agerade som i ett klassiskt ishockeyspel där de bara kunde röra sig antingen framåt eller bakåt i sitt spår, då skulle man kunna prata om en fotbollsbana på sätt och vis. Sporter med typiska banor är annars sprinterlöpningen inom friidrotten och simning. Där får man helt enkelt inte springa/simma på något annat ställe än inom markeringarna för sin bana. Sen har vi givetvis landningbana på flygplatser.


Tidigare delar:
Del 1 (På grund av och tack vare. Mindre och färre.)
Del 2 (Senaste och sista.)
Kommentarer: Bli först!
Kategorier: Språk, Sport

Måndagen den 10/7, 2006 - 08:55
Så får du en slät och fin gräsmatta
  • Såg du fotbollsmatchen igår?
  • Ja givetvis. Matchen i sig var rätt trist, men planen var jäkligt jämn och fin i alla fall.
  • Det beror på att spelarna filmar så attans mycket.
  • Hur menar du då?
  • Jo, alla ständiga slängningar och rullningar gör mattan slät till slut.
  • Ah, du menar som en sådan där vält man har när man lägger asfalt för att packa ihop det hela.
  • Precis, inga grästuvor och tjafs som bollen kan studsa konstigt på.
  • Trevligt. Man kanske skulle hyra in ett par fotbollsspelare till baksidans gräsmatta.
  • Ja din gräsmatta ser förjävlig ut. Glöm inte att fixa domare också.
  • Mmm, spelarna lär väl inte rulla runt för skojs skull. Måste vara match, så de kan vinna en fördel av sitt rullande.
  • Inom en snar framtid finns det nog en nätbutik hos fotbollsförbundet.
  • Rädda din gräsmatta - hyr ett fotbollslag.
Kommentarer: Bli först!
Kategorier: Humor, Sport, Fotboll

Tisdagen den 6/6, 2006 - 13:55
Fotbollstränare med fotbollsskor under match
Det är skrämmande vanligt att man vid fotbollsmatcher ser tränaren och hans medhjälpare tassa runt vid sidan av planen i fotbollsskor och träningsoverall.
Det är inget fel att de har träningsoverall, men varför i hela friden har de just speciallanpassade skor för fotbollsspelande? Räcker det inte med vanliga joggingskor eller dylikt? Det måste vara så att de förväntar sig att något ska hända i matchen som kräver denna typ av sko och att de då är redo på stört. Vad som skulle kunna hända vet jag inte riktigt, mer än att de kanske panikbyter in sig själva om nån spelare blir skadad och tiden är knapp.

Om man börjar tänka lite på andra idrotter där ledare/tränare vid sidan om vid tävlingstillfället skulle vara fotbeklädda på samma vis som utövarna blir det genast rätt komiskt.
Tänk er hockeytränaren tassa runt med skridskor på fötterna i båset. Eller tränaren för undervattensrugby står vid bassängkanten i kostym och simfötter. Extra kul om han har ett cyklop på sig också.
Kommentarer: 5 stycken.
Kategorier: Sport, Fotboll

Tisdagen den 6/6, 2006 - 12:01
Fotbollsspelare sämst tränade
Fotbollsspelare måste tillhöra de sämst tränade idrottsutövarna. Det är otänkbart att de skulle kunna tänka sig att spela ännu en match dagen efter en match. Det är tydligen jobbigt att i snitt springa och småjogga i 90 minuter med 15 minuters vila efter halva tiden om man är välbetald elitspelare, i alla fall anser media och kommentatorer det ofta.
Senaste matchen, 4-5 dagar innan, sitter nog i benen hör man det ofta spekuleras om när spelet på planen inte riktigt funkar.

Det påstås att det spelas teater mer i dagens fotboll, att spelarna låtsas ha jätteont när de fälls och ligger och kvider på gräset. Så är det inte.
Eftersom de är så dåligt tränade så ligger de faktiskt praktiskt taget för döden när nån snuddar dem. Så känsliga är deras kroppar. Det är inte teater. Fast detta gäller förstås bara om domaren också vet att de är otränade och delar ut ett gult kort till motståndaren.
Kommentarer: Bli först!
Kategorier: Sport, Fotboll

Tisdagen den 6/6, 2006 - 11:49
I sportrapporterandets värld är tidsbegreppen ofta förskjutna
Det är väldigt vanligt att kommentatorer och studiopersoner som snackar om en match som skall till att börja eller pågår har en helt annan tidsuppfattning än vad jag har. Även personer som skall rapportera om något som skett rätt långt innan.

Jag själv brukar dela upp ett dygn enligt följande: 00-06 är natt, 06-12 är morgon/förmiddag, 12-18 är eftermiddag och 18-00 är kväll. Dessa tidsperioder tror jag att de flesta kan skriva under på, plus/minus nån timme här och var. För folket jag nämnde ovan är dessa olika perioder förskjutna minst tre timmar över hela dygnet, så att t.ex kvällen börjar redan 15, och natten redan 21.

Om en fotbollsmatch från England startar klockan 16 svensk tid och slutar innan 18, så talas det ofta om kvällens match. Då ska man också betänka att matchen i verkliga livet, dvs för engelsmännen, startar klockan 15, då England ligger en timme efter oss. Detsamma gäller när det är sändningar från Elitserien i hockey på helgerna, då matcherna brukar starta klockan 15.

När det rapporteras från NHL i morgonsändningarna snackas det ofta om nattens match, trots att man i svensk tv kunde se den aktuella matchen i direktsändning starta klockan 21 svensk tid dagen innan. Känns inte direkt som natt för mig i alla fall.

Tänk på detta nästa gång ni hör dessa snacka om kvällens match eller dylikt, och titta sedan på klockan och fråga er själva om det verkligen är kväll.
Kommentarer: Bli först!
Kategorier: Sport, Språk

Torsdagen den 21/7, 2005 - 23:49
Anställd av SoIK Hellas
Har ju helt glömt att meddela att jag numera är anställd av den anrika gamla idrottsklubben Hellas. Närmare bestämt Sim- och Idrottsklubben Hellas, som är dess fulla namn.
Arbetsförmedlingen/Försäkringskassan står fortfarande för runt 90% av lönen, och själva jobbet är bara kvartstid, dvs 25%. För klubben är detta alltså inte en så speciellt stor utgift, men för att vara en helt ideell förening (med endast en till anställd) så är det klart att jag känner ett visst ansvar och en stor ära att klubben satsar pengar på mig.
Det jag är anställd som är att hålla ordning på det övergripande medlemsregistret för alla sektioner som ingår i klubben. Det är något som tidigare inte funkat så jättebra, så det är en del jobb att göra redan från start för att vi ska bli riktigt nöjda. Utöver detta blir det en del fixande med en hemsida, samt lite kanslijobb så som att svara i telefon som kopplats om hem hit vissa dagar.
Kommentarer: Bli först!
Kategorier: Fredrik i vardagen, Sport